Aika huonosti tehos PIETARIN jätevesiin ja kananpaskavuoristoon 
Siis saako nekin ympäristötukea 
Kuinka paljon ja kuka sen maksaa
Ei saa mutta sieltähän se PASKA valuu ja meitä kurmootetaan 
Eihän se nyt noin mene. Kysymys vaan on siitä, että ymppi menee hukkaan ja joutaa poistaa
Sit voi laskee paskat itämereen ilman ympin velvotteita. Joita ei ole noudatettu tähänkään asti
Kyllä niitä ympäristötuen velvoitteita on noudatettu mutta kahtena talvena peräkkäin ilmastonmuutos on tehnyt tepposet. Jos olet seurannut ylen ympäristöuutisia, ymmärrät sen että lauhat ja sateiset alkutalvet huuhtoo pelloilta ravinteita ja kiintoainetta vesistöihin. Tämän estämiseksi ovat keinot vähissä.
(BBL 14.03.2008) Skriven av Sune Portin
Subventionerna tar allt galnare former
Vi skulle kunna slopa denna stödapparat om hela världen slopade sina subventioner.
Det är inte lätt att producera mat. Detta problem har genomsyrat hela mänsklighetens historia. Trots att jordbruksmetoderna har utvecklats och blivit effektivare lever vi fortfarande i en värld där en del av världen svälter och en del producerar mat till kostnader som är högre än det pris de får för den färdiga basmaten.
De flesta industrialiserade länder har en jordbrukspolitik som innebär att odlarna får stöd för de producerar eller ibland att de får stöd för att de inte producerar. Det verkar galet och det är det också om man ser på förfarandet ur en strikt ekonomiskt teoretisk synpunkt. När man producerar under själkostnadspris och samhället lappar på med subventioner, så leder det till överproduktion och verksamheten i sig är olönsam. Dessutom blir konkurrensen snedvriden om man ser till ett globalt perspektiv. De länder där jordbrukarna har de förmånligaste naturliga förutsättningarna kombinerade med de förmånligasta subventionerna har en orättvis konkurrensfördel, vilket leder till att den globala matproduktionen koncentreras till rika länder i temperade zoner. Fattiga länder som inte kan stöda jordbruket får svårigheter när det blir billigare att importera mat än att producera den själv.
Maten skulle kosta mycket mera än den gör också här i Finland om den producerades och fördlades helt enligt normala företagsekonomiska principer, det vill säg att jordbrukaren får ett lönsamt pris för sin spannmål eller sitt kött. Å andra sidan så betalar vi ändå så att säga full pris för maten, men betalar en del via skatterna, vilka en del går till subventioner. En del av subventionerna är pengar som vi först betalar till EU och unionen fördelar om dem och en del kommer till baka till våra bönder, och en del betalar vår egen stat ut direkt till bönderna i stöd enligt olika kriterier.
Vi skulle kunna slopa denna stödapparat om hela världen slopade sina subventioner. Men om ett land slopar dem, så konkurreras dess bönder ut av subventionerade jordbrukare som kan sälja billigare.
Alla förstår fatt detta system är helt galet. Om någon utomjording kom hit för att studera vårt jordbruk, så skulle han inte förstå vad vi sysslar med. Men vi är fast i vår egen subventionsfälla. Visserligen lever vi tryggare nu än på den tiden när jordbruket fick klara sig bäste det ville. Åren 1866-1868 dog ungefär 15 procent av Finlands befolkning på grund av missväxt i hunger och sjukdomar som följde i dess spår.
Men snedvridet är vårt (EU:s) system. Nu när EU skalar ned det nationella stöd vi får betala åt våra jodbrukare, till exempel enligt artikel 141 i vårt anslutningsavtal med unionen, så blir våra myndigheter tvingade att hitta på sätt att hitta omvägar och kryhål för att kunna fortsätta att stöda jordbruksproduktionen om de vill att vi skall ha kvar en vettig självförsörjningsgrad i landet.
Så kommer vi till mera absurda system. Jordbrukarna får extra bidrag om de förbinder sig att inte förorena miljön. Men andra medborgare förutsätts värna om miljön som en självklarhet utan ersättning. De kan inte säga att vi förgiftar vattnet eller om vi inte får ersättning. De får i stället själva investera i vattenrening eller ansluta sig till kommunens avloppssystem och betala dryga pengar per kubikmeter avloppsvatten de producerar.
Från och med början av maj träder en ny stödform i kraft. Stödet ges åt svin- och nötfarmare som förbättrar levnadsförhållanden för djuren genom att låta dem leva rymligare. De får med andra ord pengar av staten för att de behandlar djuren väl. Vi andra medborgare förutstätts enligt djurskyddslagen att behandla djuren väl utan ersättning.
